 |
|
|
 |
|
Min bror och jag var på Fonus idag för upprätta bouppteckningen.
Är så glad att vi båda är överens, har ju hört hårresande exempel där arvtagarna verkligen har visat sina sämsta sidor och det bara har varit bråk och elände. 
Alice har sedan en tid tillbaka börjat med att försöka hypnotisera påsen med den torkade fisken att trilla ner på golvet. 
Påsen ligger på microvågsugnen, så hon ser den klart och tydligt.
Ibland ligger eller sitter hon och bara blåstirrar på påsen.
Hon får cirka tre bitar vid lunch varje dag, det är hennes favorit "godis".
Tydligen tycker hon att hon får alldeles för lite, för det ser verkligen ut som att hon försöker tvinga ner den på golvet med sin blick.
För en stund sedan, när vi var ute visade Alice ännu en gång vilken filur, eller retsticka, hon är. 
Vi stötte på en väldigt arg tik, när Alice märkte det och även att hon var kopplad så började Alice, som var lös, att hoppa och stuttsa precis utom räckhåll för den andra tiken. 
Det gjorde ju inte den andra tiken lugnare precis, tror att hon märkte att Alice retades, för hon blev bara ännu argare.
Till slut blev jag tvungen att ta tag i Alice framben och gå iväg med henne gåendes på bakbenen.
Jag kan ju inte precis klandra henne, jag gillar också att retas.
Sådan matte, sådan hund!
Översnöade cykelställ på Nydala.
GOTT NYTT ÅR!
Översnöad lekplats.
GOD JUL
önskar Alice och matte Lena
Tomten står på balkongen och spanar efter snälla barn!
Igår begravdes min mamma.
Det var en väldigt fin begravning med bara oss närmaste närvarande.
Efter begravingen gick vi till min pappas grav där vi tände ett ljus, även morfar,mormor och morbrors grav fick ett ljus tänt.
Det var väldigt kallt och framförallt killarna som bara hade lågskor frös väldigt mycket.
Därefter samlades vi hos min bror och svägerska där vi åt en god middag.
I tisdag när jag hade varit hos frissan och skulle starta bilen så var den i det närmaste stendöd. 
På morgonen hade den startat ytterst motvilligt och nu ville den inte alls vara med.
Hade naturligtvis glömt mobilen hemma så det var bara att gå tillbaka till frissan och be att få låna mobil och telefonkatalog.
Ringde till Toyota som kom ganska snabbt och hjälpte mej att starta bilen.
Körde sen till Toyota där dom bytte ut batteriet mot ett nytt.
Det blev en mycket dyr förmiddag!
Frissan 700:-, batteri 1.200:-.
Ibland är det nog tur att man inte vet vad som ska hända under dagen för då skulle man väl aldrig kliva upp ur sängen.
En lågt stående vintersol.
Har blivit förvånad över min egen reaktion efter min mammas bortgång för jag känner mej mycket lugn och nästan som att jag har fått frid i själen.
Tror att det beror på att mamma nu har det bra och att jag vet att hon inte behöver kämpa mer.
Sen är det nog också så som diabetessköterskan sa, som jag besökte i onsdags, att jag redan har gått igenom sorgearbetet.
Det var en fruktansvärd sorg att få veta att mamma hade drabbats av Alzheimers, att veta att jag inte längre hade någon mamma trots att hon fortfarande levde.
Hon blev också blind och nästan döv.
Allt hände inte över en natt utan det kom succesivt.
Nu får mamma vila.
Senare idag ska min bror och jag till äldrecentret för att börja gå igenom mammas saker.
Kommer inte att åka till Skellefteå med jobbarkompisarna som var tänkt, vi skulle äta julbord där med den andra delen av Folkrörelsearkivet.
Den resan kommer att ske 15 december och det är alldeles för tätt inpå begravningen, så det står jag över.
Besöket hos diabetessköterskan blev en överraskning för mina värden är bättre än för ett år sedan!
Där ser ni....kakor är nyttiga! 
För inte kan det väl bero på alla mediciner som jag äter.
Min mamma fick tidigt imorse somna in.
Jag var med henne sista natten, hon somnade in mycket stilla och fridfullt.
Har varit till vård centralen idag och lämnat prover inför mitt besök till diabetessköterskan.
Så mycket kakor som vi äter på jobbet gör att proverna inte kommer att vara dom bästa.
Förväntar mej stränga blickar från sköterskan när jag väl ska dit. 
Fick också vaccinationssprutan mot den nya influensan när jag ändå var där.
Nu återstår bara att se om jag får några biverkningar av sprutan.
Tydligen får man dom snabbt, redan ikväll eller inatt kan jag bli dålig, fick jag veta.
Alice håller på att lära sig en ny cirkuskonst. 
Det är att hon ska snurra på kommando.
Det är något hon redan gör när hon är glad, då brukar hon snurra runt framför mina fötter, alltså stående på alla fyra, inte snurra runt när hon ligger ner.
Redan första kvällen som jag började träna henne på det så förstog hon vad jag menar, nu har vi hållit på i tre kvällar, en liten stund var gång.
Än sitter det inte som en smäck men vi fortsätter och övar.
Den andra cirkuskonsten som hon redan kan är att hoppa igenom mina armar när jag håller dom som en ring, då hoppar hon både fram och tillbaka.
Alice tycker det är så roligt när vi håller på med övningar, vi brukar gå igenom hela registret lite nu och då.
Alltså platsliggning, sitt, stanna kvar och dom andra vanliga sakerna.
Hon blir så glad av att hålla på att träna, eller också blir hon glad av att se att matte blir glad när jag ser vad duktig hon är. 
Nydala, bilden Tagen i Söndags.
Med min mamma är det något lite bättre just nu.
Hon kan sitta uppe korta stunder och får också i sig lite mat.
Men bra är det inte och kommer aldrig att bli igen.
For till Inter sport efter jag hälsat på mamma för att köpa mej nya kängor.
Det gick jättefort att hitta dom jag ville ha.
Dom är tvåfärgade, ser nästan ut som jag har damasker över skorna.
Kul att dom ser lite annorlunda ut.
Bestämde mej även för att köpa ny mössa, det gick däremot inte fort för det fanns så många att välja bland.
Till slut fick det bli en med en fjäril på.
For sen till ICA, med Alice i bilen, när jag kom ut därifrån så stog det ett par vid bilen bredvid min som på en gång sa åt mej att jag hade parkerat min bil för nära deras så att kvinnan, som körde, inte kunde komma in på förarplatsen. 
Såg när jag parkerade min bil att deras var snett parkerad så det sa jag naturligtvis. 
Då fick jag höra att jag kunde ju ha parkerat på andra platser som var lediga, det var bara det att dom inte var lediga när jag kom utan blivit tomma under tiden jag var inne på affären.
Kände att reptilhjärnan började ta över men jag sa inget mer utan for därifrån.
Hoppas att kvinnan parkerar rakt nästa gång så slipper hon och hennes man stå och vänta på bilägaren, i det här fallet jag, för att spy galla över vederbörande.
En norrlänning står inte och väntar på att någon ska komma utan tar handlingskraftigt tag i saken och hoppar in på passargerarsidan och tråcklar sig över från det hållet, visserligen under ett moln av svordommar men gör dock något åt saken själv. 
Förlåt alla justa sörlänningar men det var så jag kände när jag for därifrån. Mannen hade nämligen en skårrande dialekt så jag kunde höra att dom kom söder ifrån.
Det är numera en mycket lycklig lite fralla tjej som tycker att det är jättekul att det är snö och några minus grader ute.
Hon är som en omvänd hand mot när det var ruskväder med fukt och regn.
Man kan riktigt se vad hon sträcker på sig och ser riktigt kraftfull ut.
Parksoffor i "Trädgård i norr".
For med bilen till Toyota direkt på morgonen och fick däcken skiftade till vinterdäck.
Usch, ett sånt liv det blir i bilen så fort dom är på, fick höja volymen på radion för att kunna höra vad dom sa på Rix morgonzoo.
Tur att man vänjer sig snabbt!
När jag kom till arkivet en timme senare än vanligt så var det tryckt stämning där för det hade varit inbrott i arkivets tjänstebil.
Båda framsido fönstren var sönderslagna.
Dom hade tagit verktygslådan och en dunk med bensin.
När KI och Lars skulle köra bilen till Holmsund, hem till KI, så visade det sig att dom även hade försökt stjäla bilen för startlåset och rattlåset var trasigt, då gick det inte heller att bogsera den för det gick inte att vrida på ratten.
Tänk att dom måste förstöra för en liten, fattig förening.
Det var många förslag vid fikat hur man skulle kunna hämnas på ligisterna, men det får man ju inte, då är det vi som blir straffade istället för huliganerna!
DÅRAR!!
Alice stötte på mopstjejen, Ruth, idag.
Hon har hunnit bli hela sju månader nu.
Det är två tjejer som gillar varandra!
Teg, på andra sidan älven.
Alice fick stanna hemma idag när jag for till min mammas äldreboende p.g.a att hon löper (Alice alltså, inte min lilla mamma).
Därifrån for jag till fotoaffären och köpte ett nytt motljusskydd, köpte även en luftblåsa att rengöra kameran med.
Efter att ha varit hemma en sväng och gått ut med Alice, hon ville inte gå på någon långpromenad det visade hon klart och tydligt, så for jag till Rusta.
Jag behövde en plastlåda att ställa spolarvätskeflaskorna och alla andra flaskor som ligger bak i bilen och rullar runt och för väsen där bak.
Har blivit så less på det!
På Rusta träffade jag Muffes matte, Alice fästman, hon pratade sig varm om ett finskt godis som heter Tupla, hur gott det är.
Lättledd som jag är (när jag vill alltså) så blev jag ju tvungen att prova.
Håller med om att dom är goda men inte så att jag skulle springa benen av mej för att köpa fler, men dom var helt OK.
Den här dagen verkar kunna bli fin, från att ha varit småregnig och molnig så tittar nu solen fram mellan molnen.
Nu ska jag gå ut en till sväng med Alice, kanske har hon ändrat sig nu när vädret är bättre och vill gå på en längre promenad. 
En fjäder som flyter på vattnet.
Skuggor av en Fralla och hennes tvåbening. :-)
Det är en tävling vem som kommer först till jobbet varje morgon.
9 gånger av 10 så är det jag som är först, så jag får guld medaljen, chefen får silver medaljen, om inte han skulle råka komma före mej.
Blekinskan, GunBritt, har numera halkat ner till brons medaljen, sedan jag började,till hennes stora förtret ( att hon bara får brons medaljen, inte att jag har börjat).
Så är det när det är tre tävlings människor som kommer samman.
Dom andra tre kommer en timme efteråt ungefär så dom är i en helt annan liga.
Jag tycker att det är väldigt skönt att komma före chefen för då kan jag ta mej en kopp kaffe och bläddra igenom tidningen i väntan på honom.
Jag är nämligen inte betrodd med egen nyckel än, så jag kommer mej inte in i korridoren där Folkrörelsearkivet håller till, utan bara till museéts lokaler.
Kan informera om att UIK:s tjejer tränar för fullt sen en tid tillbaka, det kan jag se genom mitt kontorsfönster.
Bäva månde deras konkurenter!!
Det är så trevligt att ha en riktig utsikt på jobbet och kunna följa med vad som händer.
Konstverk på Strömpilsplatsen.
Starten på min praktikplats på Folkrörelsearkivet måste skjutas upp en vecka, till 26/1.
Det beror på att min handledare på arbetsförmedlingen är ledig för att skola in sin grabb på dagis.
Eftersom alla papper måste var i ordning innan jag börjar min praktik så får jag vänta till han kommer tillbaka.
Skulle tro att det blir som när jag var på Viva Resurs, då fick jag inte pengarna från a-kassan utan från försäkringskassan.
När jag var på ICA idag så kom det fram en äldre man som jag tidigare på sin höjd nickat igenkännande emot när vi har mötts, han sa "vilken fin hund du har"!
Sånt värmer en mattes hjärta. 
Kyrkan Helena-Elisabeth på Gammlia.
Här Håller vi till på våra fralla träffar.
Nu blev det bestämt att handledaren Niklas på abf
ska höra sig för om jag får arbetsträna för Umeå kommun.
Var till abf idag där vi kom fram till det.
Det är många turer fram och tillbaks med olika förslag var jag skulle kunna få arbetsträning, men det gäller ju att dom vill ta emot mej också.
Jag anser att det är klart att ingen är intresserad av att en 55-årig kvinna ska komma och arbetsträna hos dom.
Medan Niklas säger att så är inte fallet men att det gäller att vara rätt i tiden så att inte allt redan är upptaget.
Det tillhör väl hans jobb, att vara optimistisk.
Nog skulle det vara bra med arbetsträning för min del alltid.
Att få se hur mycket mina muskler klarar av och när skakningarna börjar vid belastning.
Vet ju redan iof att mina muskler börjar skaka på en gång vid allra minsta lilla ansträngning nu för tiden.
Det Niklas ska höra sig för om är adminstrativa uppgifter.
Dom ska ha möte i morgon.
Nu är det bara att vänta och höra vad dom kommer fram till.
Var till min handledaren, Niklas, på abf idag.
Det visade sig att Umedalens IF behöver en receptionist.
Så nu blev det bestämt att jag och Niklas ska fara dit den 17:de dennes för att titta och höra om det kan vara något för mej att testa på, som praktikant i första hand.
Har lite svårt att se mej själv som receptionist.
Jobbet bestog dock av flera olika uppgifter som t.e.x inmatning på datorn,svara i telefon o.s.v.
Återstår att se om det leder till någonting.
Undrar vad min brorson,Peder, skulle säga om jag började ett jobb där, han som är UIK:are och allt.
Har verkligen besvär med smärta på olika ställen på kroppen. 
Nu är det min vänstra handled som krånglar,kan inte
belasta den över huvudtaget.
Det är någon form av rematism som jag har haft förut men det har varit lugnt ett långt tid nu.
Tyvärr så verkar den ha kommit tillbaka igen, får väl hoppas att det går över snart.
Igår hade Alice en "off" dag, hon varken åt eller drack någonting och då kommer ju som ett brev på posten kräkningar.
Det var inte förrän mot kvällen hon åt lite av sin mat.
Idag däremot har hon en "on" dag.
Hon vaknade och var på ett strålande humör, det var "pang på rödbetan" ( d.v.s bus ) så fort hon klev upp och slukade i sig maten.
Så nu är allt som vanligt igen.
Det låter ju väldigt drastiskt att slänga saker på sin hund ( se Alice Blogg 3.8-08) , men till slut var det, det enda sättet för att bryta Alice ovana.
Innan olyckan hade jag lyckats att få henne att sluta med att jaga fötterna bara genom ord men nu efter olyckan så tog hon upp det igen och nu var hon ännu mer intensiv, hon brydde sig inte ett dugg om att jag sa NEJ utan tvärtom så blev hon ännu mer triggad, till slut började hon att smånaffsa på fötterna också.
När jag försökte böja mej ner för att stoppa henne så var hon redan flera meter ifrån mej innan jag hunnit halvvägs ner, för hon är ju så snabb. 
Till slut fanns inget annat än att slänga någonting på henne för att bryta mönstret.
Det gällde att göra det på ett sätt så att hon blev överraskad, och det blev hon minsann. Första gången så blev hon rätt sur och höll sig borta från mej ett par timmar, sen tog hon upp det igen, två gånger till, efter att ha slängt en penna och en snusdosa så började hon förstå budskapet och lät bli mina fötter för resten av den dagen.
I går kväll så provade hon igen, lite halvhjärtat och då slängde jag en snusdosa. Efter det så har hon lugnat ner sig totalt vad det gäller fotjakt.....peppar,peppar.
Hjälp........det har flyttat in ett monster i min lägenhet!!
Alice (som jag tror det är) har blivit alldelens vild och galen.
Dels vänder hon upp och ner på lägenheten med sina Fralla-fnatts race, när jag säger åt henne att lugna ner sig så tycker hon det blir ännu roligare och racear ännu mer!!
Hon tar mej verkligen inte på allvar den hunden. 
Dels så är hon numera helgalen när vi går ut.Det hjälper inte längre att hålla kopplet jättekort hon hoppar och studsar ändå, hon kan plötsligen ta sats och vrålhoppa framåt och tar galoppsprång.
Hennes nya lek är att gå bakom mej och försöka nafsa mej i knävecken.
Jag förstår ju att det är väldigt mycket uppdämnd energi som vill ut och jag är glad över att hon är så pigg men lite behärskning kan man väl få kräva.
Samtidigt är hon väldigt rolig också och hittar på hyss, det nya är när vi är ute att när jag säger NEJ för att hon drar så springer hon snabbt tillbaka och sätter sig plötsligen bakom mej, ibland med ryggen vänd mot mej, det är ju inte meningen att hon ska sätta sig utan bara att hon inte ska dra. Det ser väldigt roligt ut så som vanligt kan jag inte låta bli att skratta.
Hon har börjat att använda sitt opererade ben lite grann när hon travar, det är jag så glad över,visserligen inte hela tiden men det är ett litet framsteg.
Att Alice kallar mej för tjock (se Alice blogg 24.7 ) tycker jag inte om,rund kanske...men inte tjock, det kallar jag mej för själv ibland men jag tycker inte om att någon annan gör det.
Nu har det blivit mycket varmare även här, Alice har inte lärt sig än att ta det lugnt i värmen och söka sig till skuggan, det är sånt hundar brukar lära sig med åldern, så jag får se till att hon inte blir överhettad.
Min balkong, den nedersta
( Se Alice Blogg)
Nu känner jag att jag vill förklara mej!
Jag ringer inte alls ofta till Öjebyn som Alice påstår i sin Blogg.
Två gånger har jag ringt dit sedan operationen.
När jag hämtade Alice från Djurkliniken och allt var klart så berättade veterinären en del om eftervården men eftersom jag var så stressad över hela situationen så var det långt ifrån allt som fastnade.Därför var det bra att Yvonne, Alice uppfödare, var med också, 4 öron är bättre än 2.
Känner jag mej det minsta osäker så ringer jag dit igen, bättre en gång för mycket än en gång för lite.
|
|
|
|
En björk i Björkarnas stad!
|
|
|
Eftersom Alice är precis nyopererad och konvalescent så hoppar jag (matte) in för att berätta om dom gångna dygnen.
Jag kommer nog att hoppa in här med jämna och ojämna mellanrum!
Resan upp gick bra, stannade i Skellefteå för att äta en hamburgare och Alice fick äta pommes frites för första gången, det var mycket uppskattat.
Tyckte att hon mumlade nåt om "mera pommes frites till hundarna".
Väl i Öjebyn,Piteå så tog vi in på Paltzerian där vi skulle bo över natten.
Det var ett trevligt litet motell där man körde fram och parkerade framför sitt motellrum, där bilen sen stog under en carport, så man hade alltså bilen precis utanför sitt rum, så skulle man ha det hemma.
På morgonen när vi anlände till djurkliniken så kom även snälla Yvonne, Alice uppfödare, som höll mej sällskap hela dagen.
Operationen gick väldigt bra.
Det visade sig att det var en förvärvad patellaluxation
som uppkommit efter en olyckshändelse ( när jag tappade Alice i golvet), den är alltså inte ärftlig.
Så att korsbandet skulle ha varit av var alltså fel.
Prognosen för total tillfrisknade är god, 7 av 10 blir helt bra efteråt. Eventuellt kan det bli frågan om en andra operation men det håller både Alice och jag tassar och tummar för att hon ska slippa.
Alice fick sprut diarré, framför allt inne på klinken men även lite grann i bilen på väg hem, men det är ju inte så konsigt att en lite Fralla tjej blir så stressad av allt som händer runt omkring henne att sånt kan hända.
Kan berätta att det inte luktade av rosor inne i bilen precis, men det går att få bort.
Hon hade väldigt ont på vägen hem och grät en hel del.
Natten har däremot varit väldigt lugn.
Nu ligger hon i bur hemma och jag bär henne till hennes "rastplats", hon ska vara så stilla som möjligt nu en tid.
Enligt veterinären så behövs ingen rehabilitering utan jag kommer succesivt att öka promenderna i koppel.
Men det ligger en tid bort, nu är det alltså fullständig stillhet som gäller ett tag.
Tack snälla Yvonne för att ditt stöd och sällskap.
|
|
 |
|
|
|
|
|
Om min matte kan göra en egen hemsida så kan alla det.Prova vet jag.
|
|
|
Hej!
Prova att göra en egen hemsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS
|